två kärleksförklaringar


Du, den finaste klänningen någonsin. Jag älskade dig. Jag älskar fortfarande. Och ja Ida, jag älskar att du står och suger på ditt finger också. Men ack och ve, du underbara klänning!


Och du, min perfekta väst. Det går inte en dag utan att en bild av dig passerar i mitt huvud. Jag vill alltid ha dig nära, helst över axlarna. Åh, min kära, älskade vän, förlåt för att jag lämnade dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0