Jag älskar mitt hem, vårat hus är helt perfekt. Men mitt rum kan jag aldrig bli nöjd med. Jag gör om det halvt hela tiden, målar tre väggar och låter den med rosa getingar vara kvar. Jag köper nya möbler men låter ändå de sakerna som jag stör mig på vara kvar.

Nu sitter jag här i min ensamhet och mår verkligen dåligt. Jag är ensam. Men snart kommer Linnea och då försvinner min ensamhet, för stunden. Men en väldigt vid fråga, varför känner man sig som ensammast på natten? När mörkret kommer blir det alltid värre. Men när Linnea kommer, då ska vi se på skräckfilm, och antagligen skrämma upp oss rejält.

Jag vill shoppa, men jag ska hålla mig till London, då jävlar blir'e villt!