Måndag: 5 km
Tisdag: 7,5 km
Onsdag: 7,5 km

Jag som alltid har gnällt på mamma när hon sagt till mig att jag kan springa längre än 2 km. "Agnes det sitter i huvudet." "NEJ DET GÖR DET INTE ALLS! JAG KAN BARA INTE!". Och nu har jag äntligen insett det. Min mamma har alltid haft rätt. Det är alltid kampen i huvudet som är det värsta, inte den fysiska kampen. Jag har alltid trott att man måste ta allt i jättesmå steg, och visst kan det stämma ibland. Men det viktigaste är ju att man vågar prova nya längder, att man vågar springa längre! Annars kommer man ju inte heller längre i sin utveckling. Så nu har jag äntligen hittat lite rutiner igen, tre dagar på rad tär i och för sig ganska mycket på kroppen har jag märkt, så jag kanske ska sprida ut det lite bättre över veckan ;)