Jag somnade väl runt 2 tiden inatt, vaknade vid 6 och kunde inte andas. Förkyld var jag visst och nässpray var min största prioritet. Mitt rum var stekhett trots att fönstret stått vidöppet hela natten så mina chanser till att somna om var närmast obefintliga. Så jag tog med mig datorn, nässprayen, en massa hushållspapper och satte mig framför TV:n nere i vardagsrummet. Jag blev ju självklart helt överlycklig när jag kom på att TV:n hade hängt sig så jag fortsatte min promenad ner till källaren i sökandet efter större framgång. Där hade kanalerna också valt att hänga så så jag tänkte "what the ****?" jag får väl nöja mig med datorn. Försök att förstå min fröjd när jag märkte att internet inte heller ville fungera.

Jag höll på att börja gråta.

Men då kom jag på att någon underbar människa har tagit sig tid att designa något så stort som DVD:n! Min morgon var räddad. När jag hunnit samla ihop mig kom jag också på att jag kan använda pappas trådlösa bredband. Så när alla andra låg och sov, satt jag och laddade iPoden full med Anberlin och kollade på Crash.