Vi är i skåne nu. Har firat påsk.

Igår var vi ute och gick i solen. Vi gick över kyrkogården. Det var inte kusligt och mörkt så som man tänker sig en kyrkogård. Det var fint, ljust och fullt med blommande blommor. Jag trodde att vi bara skulle gå igenom. Men vi la ner lite tid, stannade och läste på gravar. Vissa var fina, omhändertagna. Vissa var bortglömda, fulla med övervuxna växter. Vissa var familjegravar. Andra var enskilda. Vissa hade titel och andra hade bara namn och år. Jag började fundera på hur många historier som finns på en kyrkogård. Hur de går in i varandra och hur alla kanske på något vis hänger ihop. Men nu är de flesta bortglömde, begravda.