Jag har gjort något nytt idag. Jag seglade feva för första gången i mitt liv. Och det var en bra upplevelse. Precis när vi kommit upp i båten frågade jag Måns om det kanske skulle bli så att vi kapsejsade någon gång. "Ne, alltså det händer typ aldrig." Högst tre minuter senare vände båten, och inte från höger till vänster - utan från att ha masten upp mot himlen till att ha den mot havets botten. En engångsföreteelse tänkte jag självklart då. Men när det sedan hände igen, och igen, och igen, igen, igen, igen och igen, då började jag tvivla på min broders tidigare uttalande. Men om sanningen ska fram - vilket jag tycker hade varit trevligt - så var det kapsejsningarna som jag njöt mest av under hela seglingen.