Man får höra i skolan om ätstörningar. Om hur folk som verkar glada, egentligen inte är det på insidan. Men det är inte förrens det påverkar ens eget liv som man faktiskt inser att det är verkligt. När ens kompisar börjar bli drabbade. När man hela tiden märker att ens vänner inte mår bra. Det ploppar upp hela tiden. Det värsta är att efter ett tag, så blir man inte förvånad längre. Man tar det, och till slut blir det en vana. Snart är det inte längre ett problem att ungdomar hatar sig själva, för alla gör det.

Kan jag inte få lösa detta? Knäppa med fingrarna och låta det försvinna? Isåfall gör jag det. Nu.