I min familj pågår en ständig kamp. En kamp där folk spelar fult, hittar på lögner och gömmer sig för varandra. Kampen om soda streamern.

Min familj älskar våran kära soda streamer. Sedan vi köpte den har vi slutat dricka både saft och läsk, nu är det bubbelvatten som gäller! Men problemet är ju våran lathet. Den som vi ofta gömmer och inte erkänner att vi besitter. Vi alla gör den, ingen idé att spela oskyldig.

Man tar fram ett stort fint glas. Öppnar den vita kylskåpsdörren. Ser en lite mindre än halvtom soda strem flaska stå där och vänta. Man skruvar av den svarta korken och börjar hälla. När man sedan nästan han fyllt glaset så mycket som man vill, då slutar man hälla. Man sätter på korken och ställer in flaskan igen, med någon ynka cm vatten kvar. När nästa person sedan vill ha vatten, då är det den personen som får blanda, och inte den första som nästan tog slut på det.

Vi har haft en allvarlig diskussion om detta. Där alla pekades ut som skyldiga. Sedan dess har jag blivit bättre på att inte lämna kvar en nästan tom flaska. (Men jag erkänner, jag är inte perfekt, det händer väl någon enstaka gång.)

Igår satt jag i köket och läste. Då kliver min käre broder in i köket. Medans han tar ut ett glas från skåpet iaktar jag honom spionlikt över kanten på min bok. Han öppnar dörren till det vita kylskåpet, tar ut soda stream flaskan och skruvar av den svarta korken. Jag håller andan. Han börjar hälla ut vattnet ur flaskan och ner i glaset. När jag nästan gett upp hoppet, och insett att han faktiskt kommer ta allt. Då sluttar han lite på den och låter lite ynka vatten åka tillbaka ner i flaskan. Mitt ansikte strålar av triuf. Jag väntar tills han har ställt tillbaka flaskan i kylskåpet innan jag, med min bästa James Bond röst säger: "Ha! Du ställde tillbaka flaskan och det var typ inget kvar!" "Ehh, jo men det var typ mycket kvar" svarar han då. Men han vet att han är avslöjad. Han kan inte hålla sig längre och hans mungipor åker snabbt upp och han får ett stort smile över ansiktet. Medans han fixar vattnet muttrar jag för mig själv: "Så jävla ägd." innan jag försvinner in i min bok igen.


Måns, lilla naiva Måns.