Jag är trött nu. Nej stryk det, jag är helt slut. Idag var det först engelska nationella, som självklart var mycket svårare än de vi hade tränat på. Sedan samlades ungefär hela lilla skolan nere i éntren, där krigsmålades ansikten och tröjor sönderklipptes. Allt för att få till den rätta slaget om innerstan känslan. När vi skrikit lite mesigt och kände oss ready for fight marscherade vi mot Lisebergshallen. På vägen stötte på på Schillerska och Hvitfeldtska, fighten började lite smått, men kom inte igång på riktigt förrens vi köade in till Lisebergshallen. För att inte tala om när vi kom in. It was war dude. I slutet var det helt underbart, hehee, om man nu gillar att skrika. Åhh, jag var så glad. Helt fantastiskt att få skrika lungorna ur sig. Älskar det. Sedan det faktum att vi förlorade mot Hvitfeldtska med ett poäng (ETT YNKA POÄNG!) gör ju bara saken bättre. Det bör tilläggas att Hvitfeldtska var ungefär fem gånger så många som vi. Vi var grymma! Det var grymt!