Idag händer något magiskt.

Jag har alltid varit imponerad av människor som kan cykla utan händerna på styret. Jag har tänkt att det är något man föds med. Antingen kan man det eller inte. Men idag när jag cyklade till gymmet som vilken annan dag som helst, då hände något magiskt. Helt plötsligt släppte jag styret, med båda händerna. Helt plötsligt var det inte någon som styrde. Inte på det sättet som jag är van vid. Jag kände mig fri och lite upprorisk. Lite farlig. Vem vet, jag kanske är född med det? Hur som helst så var det magiskt. Tänk alla gånger jag cyklat den vägen, men aldrig kommit på tanken att lyfta båda händerna. Nu kan jag inte vänta tills imorgon, då ska jag tänja mina gränser ytterligare.