Igår var jag hos Sigge med en massa människor och firade att hon äntligen har blivit myndig - kul för henne. Det var så underbart roligt, men nu känner jag mig tom. Inte på något dystert, tragiskt sätt, utan mer för att kontrasterna är så stora. För bara några - okej nu är det väl ganska många - timmar sedan dansade jag och skrattade med en mängd härliga figurer. Och nu sitter jag här. Ensam och lyssnar på musik. När jag tänker på gårdagen blir jag glad. Men sedan inser jag att det redan är förbi, det är över.

Typ segt.