Jag var så mycket visare förr. Jag läste precis inlägg som jag skrev när jag började gymnasiet. Jag sa redan då att jag inte förstod ett ord av vad en viss lärare sa. Jag hängde redan då med mina fina små tjejer. Jag var mer öppen men ändå så instängd. Jag kämpade mycket hårdare för jag hade något att kämpa mot. Jag överkom saker vilket gjorde att jag växte. Nu har jag krympt igen. Jag behöver något att kämpa mot, eller i värsta fall för.