Jag skriver här för att inte glömma av, och för att det inte var en dröm.

Sista retoriktalet i kursen. Jag tyckte att hon hade varit lite väl sträng på alla mina andra tal, det var alltid något som inte var bra. Så håller jag mitt sista tal. Jag tänker att nu gör jag mitt bästa och om hon inte gillar det så är väl inte retorik mitt ämne helt enkelt. När jag kommer för att prata med henne efter talet så är allt helt plötsligt annorlunda. Ur hennes mun strömmar ord som förklarar hur bra talet var. Hur jag använt allt vi lärt oss i kursen. Hur jag utvecklats genom året. Hur det var ett solklart mvg. Jag tror aldrig att en lärare har sagt det till mig innan. Alltid har det funnits något att klaga på, men inte denna gången.

Psst! Det var ingen dröm.