- the story -
- Jag hade för små skor. Efter första milen hade jag så ont att jag inte längre kunde röra fötterna, vilket betyder att jag stakade i princip två mil. Ja, i uppförsbackarna också.
- Spåren var de värsta någonsin. De drog ut på sidorna och försvann oftare än de kom tillbaka. Slutsats: startled 14 är nog inte det bästa om man vill ha åkbara spår.
- Den lilla pluppen längst ner på min stav var vriden 45 grader åt sidan. Så för att kunna använda vänster stav ordentligt var jag tvungen att vrida handleden hela tiden.
- Efter de första fem kilometrarna började jag känna av benhinneinflamationen. Efter två mil gjorde det riktigt jävla ont.
- Väderprognosen hade sagt minusgrader men det var plus, vilket resulterade i att egentligen alla hade felvallade skidor. Vilket i sin tur gjorde att alla ramlade hit och dit hela tiden. Stort kaos.
Trots allt detta, så tog vi oss i mål. Helt otroligt! Den sista milen grät jag konstant för att jag hade så jävla ont i fötterna och benhinnan. När vi kom i mål grät jag istället av lycka för att jag äntligen skulle få ta av de där jävla skorna.
Kommentarer
Trackback
