- belize del två -
Och här kommer (äntligen) de sista bilderna från resan!
En dag åkte vi på en heldagsutflykt till Glover's Reef. Mamma och pappa som har dykcert fick dyka långt långt ner under ytan.
Medans jag och måns fick simma lite högre upp och nöja oss med snorkling.
Måns gillade.
Jag gillade inte lika mycket även om jag på denna bilden ser ganska glad ut.
Mamma hade väl lite samma problem som jag. Sjösjuka. Men hon sportade dykarutrustningen ändå!
Såhär ser jag ut när jag fryser och mår illa , vackert.
Jag klarade bara av den första snorklingen, efter den stannade jag på båten. Men måns körde på och såg en massa balla djur, bland annat denna rocka.
Hur som helst så var det otroligt fint. Helt overkligt med en massa små öar med ett eller två hus mitt ute i ingenstans.
Dagen efter hängde jag och mamma vid poolen. Vi hade fått nog av gungande båtar, fast mark skulle det vara.
Brun, brunare, mamma.
Här är utsikten från vår lägenhet när solen äntligen sken.
Och här är våran lägenhet. Bakom palmerna rakt fram.
Sista dagen gick vi ut och åt med en amerikansk familj som bodde nära oss.
Helt plötsligt började ett band spela trummor och sjunga, fett.
Det var helt otroligt god mat. Till efterrätt åt vi friterad glass och jag höll på att tuppa av i världens matorgasm.
Sedan gick vi en sväng längs med hamnen i ett försök att få den friterade glassen lite längre ner i magen. Såhär fin var restaurangen utifrån.
Sista dagen var vi uppe klockan fem för att hinna med bussen in till Belize City, hur måns kunde vara så glad har jag ingen aning om.
Vi åkte en gammal amerikansk skolbuss á la Forrest Gump. Kan ju säga att det inte var den skönaste långfärdsbuss jag åkt, ganska svårt att sova där ja.Sedan kom vi fram till bussterminalen, tog en taxi till flygplatsen, fick panik när vi insåg att vi inte hade alla papper som vi behövde, jag började nästan gråta för jag var trött och hungrig, pappa sprang in bakom check-in disken för att försöka ordna papprena, en minut innan check-in stängde kom han utspringande med dem. Tack gud för det.
Och det var vår resa. En alldeles fenomenal en om du frågar mig.
Kommentarer
Trackback
