Det var inte mycket sammanhängande sömn natten mellan torsdagen och fredagen. Tror att jag sov max en timme åt gången innan jag vaknade igen. Hela tiden. Det var väldigt frustrerande eftersom att jag bara var så himla trött och ville sova. Vid halv åtta-tiden på morgonen kom pappa en snabbis och hälsade på. Min doktor kom också och berättade att jag skulle få åka upp till avdelningen då på morgonen, jätteskönt tyckte jag.

Någon timme senare blev jag uppkörd till avdelning 205 där jag fick ett eget rum. Jag tyckte att det var så himla jobbigt. Där låg jag själv i ett tomt rum, utan ork till att göra egentligen någonting. Visst, personalen kom när jag ringde på dem men jag var ändå själv. Det var bara jag. På uppvaket hade det varit en massa cirkulation, sköterskor hade kommit och tittat till en lite hela tiden och även om de bara hade gått förbi så fanns de ändå där. På avdelningen var jag bara ensam. Jag lyckades trots allt ta mig upp och gå omkring några försiktiga steg i rummet och sedan vågade jag till och med duscha. Efter det fick jag ett litet mindre sammanbrott när min doktor kom och satte fast gummiband i min mun som gjorde att jag inte kunde öppna den. Det var inte alls kul att han pillade omkring inne i min redan alltför ömmande mun och drog och vred på saker. När han gått började jag gråta och mådde allmänt dåligt. Jag ringde på en sköterska och bad om smärtstillande, vilket jag fick plus en lång kram och en massa fina ord. Haha, samt att hon skällde ut alla mina kompisar och min familj för att de inte var där och höll mig sällskap.

På eftermiddagen kom dock mamma och stannade väldigt länge. Så himla skönt. Jag fattade det inte innan operationen men jag kan ju säga det nu, sällskap är allt! Skit samma i att jag knappt kunde prata, det viktigaste är att ha någon där som man vet bryr sig. Det betyder guld. Hon hade med sig en massa fina grejer, en bok, en tidning, till och med en B&J cookie dough som vi lät stå framme några timmar tills den var helt smält. Hon fick kakbitarna och chokladen medans jag fick suga upp den smälta glassen med sugrör. När hon skulle gå började jag gråta igen och det blev jobbigt men hon lovade att komma tillbaka tidigt nästa morgon så det var ju skönt. Precis när hon gått kom den fina sköterskan in och skällde lite till på att ingen mer kom och hälsade på mig. Och gav mig en till kram, haha, så fin!

På kvällen tittade jag mest på tv, kollade på idol för första gången på några år kanske. Det var mysigt och gav lite hemkänsla. Sedan hade mamma kollat ut till mig på vilka kanaler det gick filmer och messade mig och såg till att jag såg på dem. Somnade i slutet på film nummer ett och vaknade en bit in i film nummer två. Så jag såg en början och ett slut i alla fall. Denna natten blev väldigt lik föregående natt, var nog dock mer vaken nu. Så ja, inte så mycket sömn helt enkelt. Men jag hade i alla fall vid detta laget lärt mig att själv sätta på och fixa med Hannibal-kylmasken så den tog jag på och av lite när jag kände för det. Vilket var skönt. Alltid skönt att slippa be om hjälp med sådana småsaker.