Natten till idag fick jag äntligen sova, ordentligt. Från två på natten tills åtta på morgonen då det var dags att ta tabletter. Sedan somnade jag om och sov till tolv. Åh den lyckan! Svullnaden har gått ner, en hel del faktiskt. Och även om jag inte alls ser normal ut på något sätt så är det skönt att känna hur det går åt rätt håll. Idag var först farmor och farfar här och fikade en snabbis, jättemysigt. Känns skönt att träffa människor. Någon timme senare kom Sigge och hängde här lite och även om vi båda två var väldigt trötta så är det så himla underbart bara att ha sällskap. Så tack kompis <3

 

Annars då? Jo, jag har fått dimsyn av alla tabletter så jag ser förfärligt dåligt. Vilket är väldigt irriterande när man inte orkar göra så mycket mer än att se på tv och det gör ont att ha på glasögonen på den alltför svullna näsan. Jag har en konstant dunkande huvudvärk som skriker till så fort någon går några steg på golvet eller något låter överhuvudtaget. Kan man var såhär känslig? Sedan är det också väldigt jobbigt att gå runt och vara hungrig hela tiden. Det är ganska jobbigt att äta (vem lurar jag egentligen, jag äter inte, jag dricker) så när jag väl fått i mig lite soppa är jag helt utmattad av den ansträngningen och skulle för allt i livet inte orka ta lite till trots att magen skriker efter det. Men ja, jag visste ju att detta skulle bli jobbigt.