Tror att jag kan ha skrivit detta innan, men nu slog det mig igen. Hårdare än någonsin innan. Jag har alltid varit längst i klassen, oftast ganska bra mycket längre. Detta har bidragit till att jag också alltid känt mig allmänt stor, och ofta också tjock. Något som jag nu ångrar så otroligt mycket. Idag råkade jag stöta på en bild som är tagen 2006, alltså för sju år sedan. Jag kommer ihåg den klänningen, att jag gillade den i affären men sen faktiskt aldrig använde den utanför huset eftersom jag tyckte att jag såg så stor ut i den. När jag tittar på bilden nu tappar jag hakan över att jag faktiskt någonsin varit så smal. Jag tror väl nästan egentligen fortfarande att jag alltid haft några extrakilo. Det jag vill ha sagt är väl helt enkelt att man inte ska tänka för mycket, några år senare tittar man tillbaka och ångrar grovt att man ältade helt obefogade saker fram och tillbaka tills de satt sig permanent. Det som man själv ser är inte alltid samma som verkligheten.