Sitter här med en liten nattfundering. Inser att jag blir glad och stolt när jag vågar göra saker som jag är rädd för. Även om det nästan oftast slutar med att jag blir ledsen eftersom att det gjort för det mesta innefattar en andra part som spelar in. Jag tänker att även om det slutar dåligt, så vågade jag ju ändå göra det, vad det nu är. Och det är ju så man måste lära sig. Man överkommer sina rädslor genom att utsätta sig för dem, spelar ingen roll om det handlar om chefer, spindlar, killar eller ensamhet. Man måste våga även om man inte gör det egentligen. Och ju mer man vågar, desto större chans borde det väl vara att det någon gång går rätt. Eller?