anywhere say anywhere
Inatt drömde jag att jag började spela igen. Fotboll. Jag har funderat på det länge. Ja, ända sedan jag slutade. Av någon anledning vill jag ju inte riktigt. Jag tror att jag har förstått var min tevksamhet ligger. Jag är rädd. Rädd för att jag ska vara dålig. Rädd för att jag inte ska trivas i laget. Rädd för att misslyckas. Men å andra sidan kanske man måste möta sina rädslor för att komma någonstans. Jag tror att jag vill. Efter sommaren?
where we're going, we don't need roads
Nu ska du få räkna lite. Vi åkte från Holland klockan sex igår morse, vi var i Göteborg klockan två inatt. Vet du hur mycket det blir? 20 timmar. That's heavy! Jag och Måns körde Back to the future-maraton i bilen för att fördriva tiden (och självklart för att det är de bästa filmer som någonsin gjorts). Så nu är mitt huvud fullt med en massa grymma citat. Fett! När hade kört över bron och var inne i Sverige försökte jag mig på att övningsköra, jag har ju kört från skåne innan. Men när det är mörkt och sent och man är trött, nej då gick det inte bra så länge. Så med tanke på mina medresenärers säkerhet fick pappa ta över.
Imorgon drar jag till landet och planerar att stanna där för att framtid.
destroy what destroys you
Det har varit en fin kväll. Familjen Olander och familjen Karlsson begav sig av till Måsen. Där beställde man in enorma grytor med musslor. När grytorna var tomma, så när som på skalen, beställde man in stora glasskreationer. Gott tyckte Agnes. Om exakt fyra och en halv timme ringer klockan. Då kommer familjen Olander att gå upp, sätta sig i bilen och köra. Det tog 16 timmar att åka hit. Vi har hört rykten om en 21 timmars lång hemväg. Jag håller frenetiskt tummarna (och allt annat jag kan hitta att hålla tag i) för att detta rykte inte stämmer.
have less - do more - be more
Imorse var Måns och Simon tia i världen. Men inte efter två tjuvstarter och en safe. Jag gillar er ändå. Good night sailors!
i'm on my way
Jag tog en promenad innan. Jag gick längs vattnet och såg helt plötsligt en liten strand skymta. Jag gick de få metrarna mellan stigen och vattnet och när jag nästan var framme såg jag att stranden var speciell. Vacker och annorlunda. Det jag innan trott var sand var i själva verket snäckor. Hela stranden var var täckt av snäckor. Snäckorna fortsatte att sprida sig hela vägen ut i vattnet. Jag började gräva och leta efter sand. Men nej, det kom aldrig. Hur långt ner jag än grävde hittade jag inget annat än just snäckor. Min magiska lilla strand. På vägen tillbaka till lägenheten började mina fötter helt plötsligt trycka ifrån hårdare från marken. Det var evigheter sedan jag sprang senast, och det var underbart! Jag var jätterädd för att mina ben inte skulle klara av det med det fungerade. Jag sprang bara en liten runda och varvade med lite intervaller, men man måste ju börja någonstans. Dagens utflycktsmål var köpcentrumet Alexandrium i Rotterdam. Imorgon bär det av till något annat spännande ställe, Antwerpen kanske?
i am not young enough to know everything
Nu har jag spenderat cirkus ett dygn i Bruinisse och kan lugnt sammanfatta det lilla samhället med ett ord, dött. Och konstigt. Två ord. Hur som helst så har seglingen gått helt otroligt bra! Efter dagens tre race ligger Måns och Simon på elfte plats. Av 150 stycken båtar! Jag är så stolt! Jag hoppas på lika starka vindar imorgon för då spelar vädret ingen roll för mig, vi ska nämligen till Rotterdam. I övermorgon får det dock gärna vara helt vindstilla och gassande sol, för då är jag antagligen hemma. Usch, vad självisk jag är. Men jag tänker låta mig själv vara det, lite sol är faktsikt inte alls för mycket begärt. Eller?
life
Är framme i Holland nu. Efter 16 timmar i bil. Här är det kallare än i Sverige. Mycket kallare. Och skitigare väder. Yaaay! Men jag är faktiskt inte helt förkrossad trots allt. Jag är glad! Ååå, vad jag älskar den känslan! Nu är det mörkt här så jag får vänta tills imorgon med att utforska Bruinisse. Jag hoppas på det bästa kan jag lova.
is there any other way to see it?
i wouldn't spit on you if you were on fire
you hold my hand, and i will hold yours
Du är underbar. Så omtänksam och tålmodig. Tack för att du tar hand om mig. Tack för att du alltid kommer vara min bror.
don't pity the dead, pity the living
for the benefit of mister kite
Detta är tredje gången. Tredje gången denna sommaren.. Jag är sjuk.
skulle gärna ta chansen att varna för en icke djup text
På vägen hem ringde Tilldis och frågade om jag ville gå på premiären Harry Potter och dödsrelikerna del 2 - alltså den allra sista!. Ida smygövertalade mig snabbt så när vi kom hem sprang jag in i duschen - lovar att jag faktiskt sprang, hade så bråttom när jag tvålade in mig att jag rev mig på magen. Sedan mötte jag upp Tilldis och Agnes i stan, vi laddade med del ett på biopalatset och begav oss sedan mot bergakungen för premiären. Vi var hemma hos Tilldis vid tre inatt så jag fick väl några timmars sömn innan det var dags att gå upp och ta bussen till jobbet.
By the way, jag gillar mitt jobb. I alla fall idag.
but not in the same way
Jag hade en dröm. Inte som Martin Luther King. Men ändå. Jag var i en affär. Hade betalat och väntade på att kassörskan skulle fråga om jag ville ha mitt kvitto. Istället frågade hon "vill du äta upp det här?" och av ren reflex svarade jag ja. Så jag var tvungen att äta upp det. Om jag någonsin jobbar som kassörska så ska jag också fråga det. Eller något annat. Bara för att göra allt lite roligare.
let's be clear with this one thing
let it breath and let it touch
first we take manhattan
Har du någon gång tänkt att du är med i en film? Det gör jag när jag sitter på bussen. Jag kan komma på mig själv med att sitta och stirra ut genom fönstret, börja sjunga ytterst lågt och sedan nästan ta i ordentligt med min vackra stämma. Jag tänker att helt plötsligt kommer folk att stämma in i min sång och vi börjar dansa tillsammans. Det fetaste musikalnumret någonsin. Jag kan komma på mig själv med att tänka att mina ögon är kameror som filmar från olika vinklar. Hur de följer någon som går på bussen hela vägen längs gången tills de sätter sig på sin plats. Jag kan komma på mig själv med att höra ett måttlöst högt ljud och sedan se eld och känna värme. Sedan hör jag ambulansen. Eller brandbilen. Långt, långt borta.
Vad det än är som händer i min lilla fantasi, så är det alltid jag som är i fokus. Det är jag som börjar sjunga. Det är mig kamerorna tillslut kommer vila på. Det är mig som ambulansen akut måste köra till sjukhuset (jag överlever ju självklart, trots mina fem brutna revben, svåra hjärnskakning, blodbrist och punkterade lunga). Allt handlar om mig. Jag är centrum. Jag är allt. Känn på den du.
for greater things have yet to come
Jag kan inte bestämma mig. Var ska jag börja? Hönö var fantastiskt. Vi hade gött väder, oftast. Jag har bränt mig. Vi har cyklat fram och tillbaka och kors och tvärs på Hönö och sedan hem till Sävedalen. Jag har ont i rumpen. Vi gick och la oss halv sex imorse och vaknade några ynka timmar senare i ett stekhett tält. Jag är trött. Vi har skrattat något så ofantligt. Jag har lyckats producera magrutor. Vi har ätit stora mängder hönökaka. Jag har lyckats förlägga mina producerade magrutor. Vi har spelat beachvolley. Jag har tatueringar på min vänstra handled. Vi har lämnat Hönö. Jag har suttit ensam hemma med en film, ett paket Peanut Butter Cups och chokladmousse. Jag kan helt ärligt säga, att det inte är något fel på livet för tillfället.
in my tent. my tent of light
no, stop that
chocolate against the tooth
äntligen
words that cannot be unwritten
