Jag har en dröm. I drömmen ser jag mig själv. Jag har långt blont vågigt hår. Jag har på mig löst sittande uppvikta jeans med skyhöga klackar. En fint sittande kavaj pryder min överkropp och mitt långa vågiga hår är slarvigt uppsatt i en tofs som vilar över min vänstra axel. Jag firar av ett perfekt leende. Om jag kunde få vad som helst, då hade det varit ett leende. Ett leende som jag inte behöver skämmas över. Ett som jag inte behöver gömma när jag vill visa min glädje. Detta önskar jag mig. Tack tomten.

Ett uttryck som jag hatar. Ett uttryck som jag förstår. "Det sitter i huvudet." Jag vet att det stämmer. Det sitter nästan alltid i huvudet. Man måste bara bestämma sig för att man ska klara av det. Att man inte ska ge upp och fortsätta kämpa. Klyschig? Ja, absolut. Men ack så sant. Vi bestämmer själva om vi ska fortsätta cykla eller stanna upp för att hämta andan. Vi bestämmer själva om vi ska fortsätta plugga klockan 3 på natten eller bara hoppas på det bästa vid provet nästa dag. Vi bestämmer även själva om vi ska träffa kompisar som vi inte har fullt så kul med som med andra, för att slippa sitta ensam hemma framför facebook. Ja, vi bestämmer själva. Det sitter i huvudet.

          

Min mormor har en tendens, (snarare tics) att alltid när det blir tyst försöka bryta den stela stämningen med att med en liten suck säga "Så att...". För några år sedan retade det gallfeber på mig, men nu har jag insett att det faktiskt är lite mysigt. När hon sa det nu i helgen kom jag på mig själv med att sitta och småle. Det var lite mysigt, lite hemtrevligt.

Pappa frågade mig innan vad jag tyckte vi skulle äta imorgon. Jag berättade att vi inte käkat pizza på år och dagar. Sedan nu, tre timmar senare kommer han upp och sätter sig vid min säng när jag försöker sova. "Agnes, jag tog upp lite kyckling som jag tänkte att vi kunde laga imorgon". Jag blev lite fundersam, "Men hallå, vi skulle ju käka pizza!". "Jo, men nu har jag ju tagit upp kyckling". Hahahahahaaaa! Varför frågar han när han inte lyssnar? Sedan när jag klargör att jag inte är det minsta sugen på kyckling eftersom vi äter det näst intill hela tiden så sitter han kvar på sängkanten och tjurar. Jag kan inte göra annat än att skratta, min fader i ett NÖTSKAL.

                                                                                                              Keb - 09

Jag måste faktikst påpeka detta, denna sjuka människa. Jag går nästan aldrig in på hennes blogg för jag mår typ illa av hennes sjuka tankar. Hon får självklart se ut som hon vill. Men hon påverkar ju så otroligt många människor! Hade tråkigt så jag gick in på hennes blogg. Tydligen så ska hon göra ännu en operation så att hon blir ännu smalare.

Jag vet fan inte vad jag skriva men är helt hjärntvättad nu efter att ha läst den i 3 minuter. Snälla, gör dig själv en tjänst och läs den inte. Snälla.