Jag har alltid varit lång. Och nej, det är verkligen inte alltid kul. Det var kul när jag var den enda i min klass som hann åka Hang-Over på Liseberg innan dem tog bort den. Men det är också det enda positiva minnet jag har av att vara lång. Min längd har ofta gjort att jag känt mig klumpig och ivägen, att undvika klackar har varit en självklarhet. Men jag har alltid velat använda högklackade skor precis lika mycket som någon annan! Så jag har länge försökt att "omvandla" mig själv, jag vill känna mig bekväm i ett par riktigt snygga pumps, så jag har helt enkelt skrivit en lisa. En lista på personer som är runt min längd och som ändå stolt spatserar runt i snygga skor med huvudet högt. So, here you are!

Gwenthy Paltrow - 175 cm
Catherine Zeta Jones - 173 cm
Julia Roberts - 173 cm
Blake Lively - 178 cm
Ebba von Sydow - 178 cm
Sanna Nielsen - 180 cm
Missi Pyle - 182 cm
Josephine Bornebusch - 177 cm
Mischa Barton - 175 cm
Brooke Hogan - 178 cm
Sonja Aldén - 180 cm
Jessica Andersson - 176 cm
Maria Montazami - 178 cm
Jane Timglas - 178 cm
Cameron Diaz - 174 cm
Charlize Theron - 177 cm
Petra Tungården - 175 cm
Nicole Kidman - 179 cm
Carolina Gynning - 174 cm
Jodi Lyn O'keefe - 178 cm

Jag är riktigt nöjd. Sökte efter en på internet först men hittade ingen bra, så varför inte göra en själv? Hoppas att någon lång människa känner sig lite mer hoppfull nu.

När jag och bror min var på väg till pizzerian innan så delade han med sig av lite kunskap. Han berättade att idag är den dag då pizzeriorna har som mest att göra, den 1 januari. Det låter ju inte så konstigt, med tanke på att i princip alla är bakis just denna dag. Men sedan tänkte jag lite mer på det och jag kom fram till följande:

• På nyår ger folk nyårslöften. Löften som oftast inbegriper någon form av att man ska bli mer hälsosam, träna mer, äta bättre, bla bla. Dagen efter att man har avgett detta löfte så går man och köper en fet pizza.

Jag blir lite ledsen. Har vi så lite viljestyrka i denna värld? Så därför ändrar jag mig, jag tycker att det är konstigt att den första januari är den dag då pizzeriorna måste kalla in extrapersonal.

Å, vad jag önskar att jag vore klok ibland.

Livet förändras ständigt, men en sak som är jävligt säkert är att du alltid kommer att dras
med dig själv. Så det är lika bra att lära sig att älska sig själv och bli ett team. För det
spelar ingen roll hur mycket du hatar dig själv eller hur illa du behandlar dig själv, ni
kommer ändå inte ifrån varandra.

Jag har en app på mobilen som visar en siffra.
Olika varje dag.
Idag säger den 55.
Imorgon säger den förhoppningsvis 54.

Ack, blott 54.
,

När jag kom hem från skolan idag var jag trött. Stegen uppför trappan var tunga och långsamma. Ett steg i taget.
Jag bestämde mig för att strunta i fotbollen idag. Men ändrade mig lika snabbt.
När jag kom hem från träningen idag var jag pigg. Stegen uppför trappan var pigga och snabba. Tre steg i taget.


Hörde jag någon säga att träning gör dig pigg?



,

Jag hade en dröm. Inte som Martin Luther King. Men ändå. Jag var i en affär. Hade betalat och väntade på att kassörskan skulle fråga om jag ville ha mitt kvitto. Istället frågade hon "vill du äta upp det här?" och av ren reflex svarade jag ja. Så jag var tvungen att äta upp det. Om jag någonsin jobbar som kassörska så ska jag också fråga det. Eller något annat. Bara för att göra allt lite roligare.

Har du någon gång tänkt att du är med i en film? Det gör jag när jag sitter på bussen. Jag kan komma på mig själv med att sitta och stirra ut genom fönstret, börja sjunga ytterst lågt och sedan nästan ta i ordentligt med min vackra stämma. Jag tänker att helt plötsligt kommer folk att stämma in i min sång och vi börjar dansa tillsammans. Det fetaste musikalnumret någonsin. Jag kan komma på mig själv med att tänka att mina ögon är kameror som filmar från olika vinklar. Hur de följer någon som går på bussen hela vägen längs gången tills de sätter sig på sin plats. Jag kan komma på mig själv med att höra ett måttlöst högt ljud och sedan se eld och känna värme. Sedan hör jag ambulansen. Eller brandbilen. Långt, långt borta.

Vad det än är som händer i min lilla fantasi, så är det alltid jag som är i fokus. Det är jag som börjar sjunga. Det är mig kamerorna tillslut kommer vila på. Det är mig som ambulansen akut måste köra till sjukhuset (jag överlever ju självklart, trots mina fem brutna revben, svåra hjärnskakning, blodbrist och punkterade lunga). Allt handlar om mig. Jag är centrum. Jag är allt. Känn på den du.

Tuuuuuut..........

Världen är fel. På alla sätt. Alla vet om det. Men ingen förändring sker. Ingen förändrar. Inte ens jag.