Jag ska gå upp om cirkus 4 timmar och här sitter jag och tittat på Mr & Mrs Smith. Kaxig film. Sweeney Todd är däremot en riktigt go film. Blodig om inte annat. Annars är det rätt dött i huset för tillfället. Alla sover, utom jag då.

Försöker hitta styrkan att börja packa till Frankrike. Planet lyfter 9.00 imorgon så i vanliga fall skulle jag ha varit färdigpackad i förrgår. Men människor förändras antar jag. Nu står jag här utan varken packningslista eller anteckningsblock. Hur kommer detta att lösa sig?

Den ultimata kjolen. Jag har letat efter den som en galning men den är ej någonstans att finna.

En lycklig människa, är inte det utan vänner. Utan vänner är man verkligen ingenting, man har ingenting. När man gråter själv och inser sin ensamhet, då gråter man mer. När man gråter med en vän och inser sin lycka över att inte vara ensam, gråter man mer, av lycka över att inte vara ensam. Utan mina vänner hade jag varit ett grått moln. Jag behöver människor omkring mig för att kunna vara mig själv, annars känner jag inte igen mig själv. Och det skrämmer mig. Jag älskar er, alla.

När inte ens jag känner igen mig själv, är det då det har gått för långt?

Inatt blev jag jagad av någon med pistol. Jag försökte springa men som vanligt rörde sig mina ben inte lika snabbt som det borde. Det gick långsammare och långsammare, helt plötsligt hörde jag pistolskottet. Jag kommer inte ihåg vem det var som jagade mig. Men det var någon jag kände. Jag kommer dock ihåg att kulorna var formade som pilar, de hade som en svans efter sig. Jag kan inte komma ihåg smärtan när kulan träffade mig, men jag kommer ihåg skräcken.

Mardrömmar har blivit en vana. När jag sover länge, vaknar och somnar om. Det är oftast då mardrömmarna börjar. I verkligheten går det väl inte mer än några minuter, men i mitt huvud kan det gå både dagar, veckor och år på den tiden. När jag tillslut vaknar är jag oftast på gränsen till tårar och jag måste intala mig själv både en och två gånger att det bara var en dröm, innan jag kan börja andas. Så fort jag stänger mina ögon och somnar om, kommer jag in i drömmens värld igen. Och helt plötsligt är allt så otroligt verkligt igen. Det är ingen dröm, nej det är verkligheten.

Jag har en dröm. I drömmen ser jag mig själv. Jag har långt blont vågigt hår. Jag har på mig löst sittande uppvikta jeans med skyhöga klackar. En fint sittande kavaj pryder min överkropp och mitt långa vågiga hår är slarvigt uppsatt i en tofs som vilar över min vänstra axel. Jag firar av ett perfekt leende. Om jag kunde få vad som helst, då hade det varit ett leende. Ett leende som jag inte behöver skämmas över. Ett som jag inte behöver gömma när jag vill visa min glädje. Detta önskar jag mig. Tack tomten.

Igår var jag och Isabella på något så underbart som bodyattack. Hårda grejer alltså. Trots otroligt träningsvärk i vänster vad begav jag mig åter till gymmet idag. Good job! Har även hunnit med att köpa en present till min käre far som fyller år på fredag, 47 om jag inte misstror mig. Gammal man.

För tillfället borde jag plugga matte eftersom jag har prov på fredag. Tyvärr har jag fått för mig att jag är ganska påläst, farligt! När matten är över blir det franska för allt krut i världen, prov dagen innan skolavslutningen. Elakt.


Jag och fader min i Carnac i sommras

Folkdans är ordet på allas läppar. Igår hade vi uppvisning och vi var så jävla kick ass! Heheee, eller inte! Jag och Erika skrattade oss igenom halva schottisen vilket tydligen syntes. Men trojkan gick bra, förrutom att jag nära på dog av andnöd på grund av min "inte-riktigt-rätt-storlek-folkdräkten" folkdräkt. Dagen innehöll även tre besök hos Erika, oregelbundna måltider, smink och "ååå, vad söt du är!"

Igår diskuterade vi, jag och du. Tänk om jag inte hade konfirmerat mig i Redberg. Då hade vi nog aldrig träffats. Var hade jag varit då? Vem hade jag varit då? Du har påverkat mig så otroligt mycket att det inte är klokt. Jag hade inte varit mig själv om det inte var för dig.

Du är nog den mest aktiva människan jag vet. Inte en sekund av livet låter du gå till spillo. Du ska alltid ha något att göra, du har alltid något att göra. Och du bryr sig så otroligt mycket om alla. Jag tror inte ens att jag förstår. Du är fin och du förstår. Även när du är rädd och inte vet vad du ska säga så lyckas du säga rätt saker. Du har hjälpt mig när jag behövt hjälp. Skrattat med mig när jag var för trött för att göra annat. Gråtit med mig när min själ runnit över med känslor. Min räddare.

Jag är välsignad, tack Gud.




Utan röst men med kraft viskade du
Du är vacker som en dag