FIXAT
Lalalaaa, jag har fixat ett nytt fotoprogram.
REDIGT GO
KNÄPPA MED FINGRARNA
Man får höra i skolan om ätstörningar. Om hur folk som verkar glada, egentligen inte är det på insidan. Men det är inte förrens det påverkar ens eget liv som man faktiskt inser att det är verkligt. När ens kompisar börjar bli drabbade. När man hela tiden märker att ens vänner inte mår bra. Det ploppar upp hela tiden. Det värsta är att efter ett tag, så blir man inte förvånad längre. Man tar det, och till slut blir det en vana. Snart är det inte längre ett problem att ungdomar hatar sig själva, för alla gör det.
Kan jag inte få lösa detta? Knäppa med fingrarna och låta det försvinna? Isåfall gör jag det. Nu.
PEACE & LOVE
Sedan jag vaknade för några få timmar har jag hunnit...
...göra en lyxig söndagsfrukost med scones, creamcheese och blåbärssylt.
...TAGGA PEACE&LOVE!
...äta min lyxiga söndagsfrukost i sängen framför "Catch me dif you can", en av de absolut bästa filmerna by the way.
...LADDA FÖR P&L!
...städa mitt inte alltför stökiga rum.
...PLANERA PEEEAACE!
...smörja in mina bleka ben med lite färg.
...PEACE AND LOVE WTF!
Nu ska jag försöka plugga lite. ...och ladda ner lite grymma låtar så jag är förberedd för sommaren. En viss konsert alltså...
DEN DÄR KLUMPEN
,
Igår var helt perfekt på alla sätt och vis. Natten spenderades med underbara vänner i redberg runt ett settlersspel. När klockan var 7 var vi ganska nöjda, och jag var otroligt lycklig. Jag hade svårt att somna, klockan 7 på morgonen! När vi gick upp några få timmar senare borde vi har varit som levande döda. Men nej, vi var glada, lyckliga. Iallafall jag. Extremt.
Nyckeln till en lyckad dygning är att göra något gemensamt där man måste tänka ordentligt, hålla igång hjärnan.
Jag försöker få ihop en sammanhängande text men det går som det går när man har sovit tre timmar.
Nu tänker jag sluta skriva.
Tänkte egentligen skriva något djupare.
Jag vill ju skriva något djupare.
Ähh, det får komma sedan.
När hjärnan är ytterligare lite mosigare.
ORD
DRÖM
Jag sitter här och drömmer mig bort. Bort till sommaren. Till Peace & Love. Till en sista-minuten resa med tjejerna. Till värme. Till ett sommarjobb, förhoppningsvis.
EN GRÖN VACKER LITEN SAK

IRRITERAD
Ibland blir jag lite irriterad på mig själv. Nu är jag väldigt irriterad på mig själv.
TREVLIGT
ORDET BEROENDE
I mina öron har ordet beroende en negativ klang. Och vem kan egentligen säga att det är fel. Droger, ätstörningar, alkohol, nikotin och socker. I samband med ordet beroende tror jag inte att någon ser det som en vacker sak. Vem vill egentligen sitta fast i något? Vem vill vara så bunden till något att man inte klarar sig en dag utan det? Inte jag. Jag vill vara fri. Fri att flyga iväg när jag vill och vart jag vill utan att något kommer i min väg.
Om man är beroende av vänner då? Ja för mig låter det bra mycket bättre i alla fall. Det kan jag tänka mig att vara. Eller, det är jag ju faktiskt. Om jag inte visste att jag hade mina vänner hade jag varit en annan människa. En människa utan själ och glädje. För att min kropp och min hjärna ska fungera så behöver jag dessa människor. De är viktiga. Mitt sunda beroende.
FAMILJEN
Jag tycker synd om min familj. Som alltid måste dras med mig och mitt gnällande. Som måste leva med mig, och att jag inte lever som jag lär. Som står ut när jag kommer hem trött och helt utpumpad. Som inte ger upp när jag skriker och klagar på allt och alla. De älskar mig för att de måste. Eller? Nej, det måste dem väl kanske inte egentligen. Kanske älskar dem mig för att de faktiskt gillar mig och bryr sig om mig trots att jag alltid är jobbig när jag är hemma. Jo, förhoppningsvis är det så. Och förhoppningsvis kan jag faktiskt ta tag i mig själv och bättra mig.
JAY SMITH
Mamma: - Agnes, är det lillasyster?
Jag: - Vaaaa?
Mamma: - Är det gruppen lillasyster som spelar denna låten?
Jag: - Nej.
Mamma: - Nehe, vet du vilka det är?
Jag: - Jay Smith.
Mamma: - James Smith? Vem är det?
Jag: - Jay Smith!
Mamma: - Jahaa, Jaden Smith! Men är inte han typ 10?
Jag: - JAY SMITH!
Mamma: - Jahaaa, Jay Smith...
EFTER ETT ÅR
AGNES JOHANSSON JOHANSSON
Jag ser upp till henne på grund av denna enkla orsak. Svårare behöver det inte vara.

NR
Nu har jag gjort min första riktiga barnpassning. Eller ja, i torsdags. Det gick bra, och dåligt. Nr2 ville inte riktigt gå och lägga sig. Tur att nr1 och nr3 var lite mer lättflirtade!
Har även varit med Ida och chillat lite. Jag gillar när vi bara tar det lugnt. Pratar, spelar shack, utan några krav. Ikväll skulle jag egentligen till Torslanda men det blir nog Myrhage istället...
Rolig läsning? Absolut!
OM DU FRÅGAR
Fys på idrotten. Sjukligt jobbigt om du frågar mig. Sjukligt jobbigt om du frågar någon annan som var där också.
RML på sportlife. Jävligt jobbigt om du frågar mig. Jobbigt om du frågar de andra som var där. Jävligt jobbigt om du frågar någon som var där och hade en sjukligt jobbig idrottslektion precis innan, alltså jag.
Core på sportlife. Sju in i helsikes jobbigt om du frågar mig. Jobbigt om du frågar de andra som var där. Sju in i helsikes jobbigt om du frågar någon som var där som innan hade varit på ett jävligt jobbigt RML-pass och dessförinnan en sjukligt jobbig idrottslektion. (Jaaag, jag pratar om mig!)
När jag kom hem åt jag och läste. När jag ätit klart tog jag fram matteboken och pluggade i cirkus en och en halv timme. Sedan var klockan 22 och min hjärna var helt mosig. Då, och inte innan, tog jag fram datorn. Jag har alltså gått igenom hela dagen fram till klockan 22 utan dator. Känner du inte mig? Nej men då tycker du kanske inte det är så märkvärdigt. Men du som känner mig vet kanske också att det första jag gör när jag kommer hem är att gå upp och hämta datorn, gå ner och sätta på TV:n. Sedan sitter jag där.
Nu ska jag sova, jävligt gott också!
Här tänkte jag lägga ut en lite ful bild på mig och mina favoritsystrar när vi sover, men jag bestämde mig för att nej. Den visar vi i himlen.
ORKAR
INTE

SODA STREAM
Min familj älskar våran kära soda streamer. Sedan vi köpte den har vi slutat dricka både saft och läsk, nu är det bubbelvatten som gäller! Men problemet är ju våran lathet. Den som vi ofta gömmer och inte erkänner att vi besitter. Vi alla gör den, ingen idé att spela oskyldig.
Man tar fram ett stort fint glas. Öppnar den vita kylskåpsdörren. Ser en lite mindre än halvtom soda strem flaska stå där och vänta. Man skruvar av den svarta korken och börjar hälla. När man sedan nästan han fyllt glaset så mycket som man vill, då slutar man hälla. Man sätter på korken och ställer in flaskan igen, med någon ynka cm vatten kvar. När nästa person sedan vill ha vatten, då är det den personen som får blanda, och inte den första som nästan tog slut på det.
Vi har haft en allvarlig diskussion om detta. Där alla pekades ut som skyldiga. Sedan dess har jag blivit bättre på att inte lämna kvar en nästan tom flaska. (Men jag erkänner, jag är inte perfekt, det händer väl någon enstaka gång.)
Igår satt jag i köket och läste. Då kliver min käre broder in i köket. Medans han tar ut ett glas från skåpet iaktar jag honom spionlikt över kanten på min bok. Han öppnar dörren till det vita kylskåpet, tar ut soda stream flaskan och skruvar av den svarta korken. Jag håller andan. Han börjar hälla ut vattnet ur flaskan och ner i glaset. När jag nästan gett upp hoppet, och insett att han faktiskt kommer ta allt. Då sluttar han lite på den och låter lite ynka vatten åka tillbaka ner i flaskan. Mitt ansikte strålar av triuf. Jag väntar tills han har ställt tillbaka flaskan i kylskåpet innan jag, med min bästa James Bond röst säger: "Ha! Du ställde tillbaka flaskan och det var typ inget kvar!" "Ehh, jo men det var typ mycket kvar" svarar han då. Men han vet att han är avslöjad. Han kan inte hålla sig längre och hans mungipor åker snabbt upp och han får ett stort smile över ansiktet. Medans han fixar vattnet muttrar jag för mig själv: "Så jävla ägd." innan jag försvinner in i min bok igen.

Måns, lilla naiva Måns.
KONFERENSRESAN
Jag säger bara, konferensresan. Avsnitt 1. Så rätt. Hehe, det rimmade.
SPINDELSENSORER
Det första jag gjorde imorse när jag gått upp var att gå ner i köket och söke igenom taket. Men nej, den är borta. Jag slappnar av. Men sedan stelnar jag till igen. Nu vet jag ju inte var den är. Tyvärr är jag den enda i min familj som har välsignats med spindelsensorer så det är bara jag som upptäcker dem. Nu får jag vänta tills den dyker upp igen och skrämmer livet ur mig. Då måste jag fan skärpa mig och ta den jäveln.
SÅ
Igår såg jag och Lidbom på "Barnen på Luna". Så fin. Så rolig. Så underbar. Så härlig. Så vacker. Så bra.
TOLVTUSENFYRAHUNDRAÅTTIOFEM
ÄLSKADE DU

Du är fantastisk. Helt underbar. Älskade du.
VETT
Jag försöker rensa mitt huvud. Försöker hitta den sista smula vett jag har kvar därinne. Men det är tomt. Vem vet, om jag säger något kanske det ekar?
STAN

MITT HJÄRTA BULTADE
REDIGT
När jag sedan skulle dra till gymmet och träna, då tog det jävligt lång tid att komma till Partille från Bergakungen. När jag väl stod i omklädningsrummet hörde jag lite svagt "...stänger klockan 19.00 idag." Jag slängde en blick på klockan, och vad visar den om inte 18.55. Så jag fick packa ihop mitt pick och pack och dra mig hemmåt. Utan någon träning uträttad.
FJÄRILAR
Nu är jag nervös. Jag har fjärilar i magen. På fredag ska jag träffa en potentiell sitta-barnvakt-åt-familj. Spännande! 3 barn har de också.
MYCKET NU
För tillfället är jag lycklig över att jag mina underbara vänner som får mig att sväva på moln. Lidbom kom redan i söndags och piggade upp mig, vi gjorde stan på måndag. På måndag kväll sov mina favoritsystrar över och idag gjorde vi stan. Imorgon ska jag och Matilda göra stan och på kvällen kommer mina underbara b-rudar från klassen och sover här. På torsdag ska jag och Emma gå på bio. Det händer mycket nu.
GEEEEED OOOOUT OOOUUV HEEEEEE
Geeeeed oooout ooouuv heeeeee
Nu blev jag lite gladare...