the fourth chaptre
Sol i New York och en allmänt fin bild på mamma och pappa.
Vi strosade omkring bland alla höga hus och måns la självklart märke till alla olika designer och utformningar, en yrkesskada.
Gick omkring lite på Times Square och konstaterade att det var en jävla massa folk där - och med folk menar jag turister.
Så vi tog tunnelbanan till ett annat spännande ställe.
Empire State Building kändes ganska given, även om vi kände oss lite lagom turistiga.
Det var väääldigt fint där uppe och helt plötsligt kändes inte New York så stort längre.
Vi avslutade kvällen med att äta jättegod pasta.
had the guts, got the glory
Folk letar ständigt efter saker som gör dem unika, saker som visar att de inte är som alla andra. Vad det än är, så länge ingen annan är det eller har det. Samtidigt så vill folk vara som alla andra. Folk vill sticka ut, men bara lagom mycket. Det irriterar mig. Det irriterar mig att jag är precis som alla andra. Precis som folk. Att jag tänker lika dumt som dem, att jag är en bild av den personen jag inte vill vara.
en kiwi och två clementiner
the third chaptre
En ganska så tom gata sådär lagom tidigt på morgonen.
Vi tog färjan ut till Ellis Island och så ser man detta. Vackert.
Vi vinkade till frihetsgudinnan...
...men pappa verkade dock vara mer intresserad av denna båten.
Jag och Måns - glada turister som vi självfallet alltid är - ställde upp på en obligatorisk bild. Kändes som att vi fångade New York känslan.
Medans pappa spenderade x-antal timmar inne på Ellis Island Museum roade vi oss med att njuta av utsikten.
Jo, jag tycker att det är fint. Maffigt om du så vill.
en kort sekund
Igår var jag hos Sigge med en massa människor och firade att hon äntligen har blivit myndig - kul för henne. Det var så underbart roligt, men nu känner jag mig tom. Inte på något dystert, tragiskt sätt, utan mer för att kontrasterna är så stora. För bara några - okej nu är det väl ganska många - timmar sedan dansade jag och skrattade med en mängd härliga figurer. Och nu sitter jag här. Ensam och lyssnar på musik. När jag tänker på gårdagen blir jag glad. Men sedan inser jag att det redan är förbi, det är över.
Typ segt.
there will be an answer
Skulle vara ganska härligt, ja.
Susa nerför backen, känna vinden i håret - eller ja, i topparna iallafall, man har ju hjälm, men annars så..
Känslan, friheten - eller ja, sitter ju fast med fötterna i en bräda, men annars så.
Solen som värmer - eller ja, så fort man hamnar i skuggan blir det ju kallare än på nordpolen, men annars så.
Men annars så ungefär.
the second chaptre
En solig morgon utanför våran lägenhet.
Var är tåget?
Det var lite snö i New York. I Woodburry var det mycket snö, kändes som att vi var i en liten stad i alperna.
Oförlåtligt dålig bild. Men förlåtligt stor Yankee Candle affär.
På kvällen åt vi på mysigaste restaurangen med de godaste hamburgarna någonsin. Det var Peter Pan tema så alla som jobbade där hade klätt ut sig till olika karaktärer i Peter Pan, det var ju faktiskt halloween.
the first chapter
Pappa spelade Angry Birds på Paddan i stort sett hela flygresan. Han var glad.
När vi väl kom fram till flygplatsen köade vi i tre timmar för att komma fram till säkerthetskontrollen. Detta föreställer en mycket välorganiserad kö. Och mycket - otroligt mycket - folk.
Taxin stannade mitt på gatan, NYstyle. Det snöade. Det regnade. Det var iskallt. Vi hade varit varit uppe i cirkus ett dygn. Men Mamma och Måns var glada.
Vi firade den första morgonen med en liten - läs stor - frukost. Pannkakor, ägg, bacon, korv. You name it!
Vi gick därifrån ganska mätta, ja.
Vi vandrade omkring på stan och hälsade på Flat Iron Building. Vi var glada.
genom väggen, dunk, dunk!
Det skulle vara väldigt trevligt om det hände något ikväll. Om jag slipper vara hemma, det orkar jag verkligen inte för allt i världen. Dock tvivlar jag på att det blir något, alltid svårt när man försöker bestämma något på facebook som involverar flera människor.
Nu ska jag gå och försöka gå igenom väggen igen.
Tjohoo...
you can run but you can't hide
jag går bredvid men halkar efter
Idag är det tid. Tid att plugga. Jag sätter mig vid datorn. Går in på facebook. Kollar bloggar. Går in på facebook. Så, nu är det tid att plugga. Jag öppnar ett dokument. Skriver några rader. Går in på facebook. Kollar bloggarna som jag bara kollar när jag försöker dra ut på tiden. Öppnar dokumentet igen och skriver några meningar. Sedan går jag in på facebook igen. Och nu skriver jag detta. Allt för att undvika att hitta förklaringsfaktorer till att kättarna under medeltiden inte lyckades driva igenom sina reformationer medans Martin Luther klarade det galant.
before i die
