Du vet den där känslan när du blir lämnad ensam efteråt. När det har varit bra för att helt plötsligt hoppa rakt ut från ett plan, utan fallskärm. Du vet den där känslan när du helt plötsligt är tom. När du börjar skaka och hjärtat bultar för snabbt. Du vet den där känslan när du måste övertyga dig själv om att du mår bra. När du måste bevisa för dig själv att du gjorde det för din skull, för att du ville det. Du vet den där känslan när kroppen gör fysiskt ont för att själen har psykisk ångest. När du måste börja andas i en kvadrat för att kontrollera din panik. Du vet när du tänder ljus och spelar peppig musik för att lura dig själv att du mår bra. När du myser ner dig med två täcken men ändå fryser. Du vet när allt påminner dig om hur dåligt du mår. När varje sorglig låt som spelas kan kopplas till ditt liv. Du vet den känslan. När det bara faller.