Idag drog jag med Måns på boxning. Jag har ju blivit frisk och så och med tanke på att vi drar till Latinamerika om 23 dagar så är det hööög tid att dra igång med träningen igen. Men det visade sig att boxning inte var det bästa uppvärmningspasset efter en månad utan träning. Efter en halvtimme blev jag extremt illamående och trodde verkligen att jag skulle spy rakt ut på golvet. Måns sa att jag såg helt vit ut i ansiktet och tyckte att vi skulle gå. Så det gjorde vi. Segt. Så det får bli powerwalks och bodybalance ett tag framöver, den explosiva träningen får helt enkelt vänta.

 

 

Det är lite jobbigt just nu faktiskt. Är väldigt trött hela tiden och idag så blev det för mycket. Men det löser sig. Jag får väl gå till doktorn igen och hoppas att han hittar något fel på mig. Jag har blivit beordrad av mina klasskamrater att kolla glutenintolerans, sköldkörtlarna och twar. Great.

 

För tillfället är jag jävligt trött på det tråkiga vanliga. Jag vet inte om jag borde gå till jobbet imorgon. Jag glömde att skicka mitt arbete i  internationell ekonomi från skolan så jag kan inte jobba med det nu. Jag har inte tränat på fyra veckor nu på grund av att jag är sjuk. Jag orkar inte det längre. Ge mig träning så att jag kan få min livslust tillbaka. Jag är så trött hela tiden. Det finns bara en sak som väger upp allt detta. En sak som väger upp allt. Jag ger ++++++ för att världens bästa kommer hem imorgon.

 

 

 

Nu har jag varit hemma från skolan i två dagar. Har egentligen bara sovit, tittat på Ugly Betty och druckit blåbärssoppa dehär dagarna. Vilket var trevligt i början, nu är jag bara så otroligt trött på det. Orkar inte mer. Vill inte vara kvar. Så det kan vara så att jag går till skolan imorgon bara för att jag inte orkar sitta hemma längre. Men det får bero lite på hur jag mår imorgon. Så ja, blåbärssoppan står bredvid mig och ännu ett avsnitt av Ugly Betty väntar på mig.

Idag gick jag till vårdcentralen, doktorn skrev ut hostmedicin med morfin i. Den bästa tydligen. Efter att jag tagit mig en slurk av den tyckte jag att det kändes bättre. Fram tills för typ en och en halv timme sedan. Jag började hosta lite. Jag började hosta mycket. Jag fortsatte hosta mycket. Jag började gråta för jag kunde inte andas. Jag började småskrika för jag fick ingen luft. Det höll på så i typ en kvart. Sedan blev det lugnt. Sedan bröt det ut igen, i en halvtimme. Tur att jag har mamma. Som håller om mig när jag inte kan andas och när tårarna bara rinner. Jag har nu tagit en dubbelshot hostmedicin. Försökt att bara andas genom ett sugrör. Öppnat fönstret helt och ligger med tjockkläder och femton lager filtar i min säng, man måste ju få ner frisk luft i lugnorna. Samt sjukanmält mig på mina förmiddagslektioner imorgon. Jag säger inte emot, mamma vet bäst. Nu ska jag fokusera på att inte hosta genom att titta på Ugly Betty och dricka blåbärssoppa. Inte hostat på fem minuter, rekord!

 

Jag mår ganska bra. Mamma tror att jag har lunginflamation. Det tror inte jag. Försökte träna idag, efter tre veckor utan att hälsa på min gamla polare gymmet blir man lite rastlös. Träningen gick tyvärr inte så bra eftersom att jag började hosta efter fem minuter på crosstrainern och det slutade inte på några timmar. Men som sagt, jag mår ganska bra. Hehe, jag och mitt andra jag.

 

Nu är det bestämt, vi är bra. Alla. Du som inte håller med, det är dags att du ändrar åsikt nu!

 

 

 

En glad moder och en trött broder på tåget påväg upp tidigt på morgonen.

 

En tveksam fader, en superglad broder och än en gång en glad moder. Nu påväg ner till tunnelbanan för att åka till kinarestaurang och sedan Jesus Christ Superstar på Göta Lejon. 

 

 

En dag tog vi oss upp i Kaknästornet. Tanken var att vi skulle äta lunch och beundra den fina utsikten över Stockholm. Tyvärr så var restaurangen full och caféet hade sålt slut på sina mackor. Så det blev en kaklunch. Passande för Kaknästornet kan man tycka!

 

Mamma och pappa verkade väldigt nöjda med denna lösning.

 

Vi gick till Tekniska Museet för att titta på deras utställning 100 inovationer. Jättefint museum, jag och Måns fastnade dock mest för barnhörnan där man kunde bygga bilar.

 

Och det var vad som dokumenterades av min kamera, sammanfattningsvis en mycket fin och bra helg i Stockholm!

När Ida fyllde 18 tog jag och Linnea med henne till Operan för att se Sunset Boulevard. Vad jag kommer ihåg så tyckte jag tyvärr att den var ganska tråkig. Inte vad jag förväntat mig helt enkelt. Men samtidigt så hade jag så kul, vi satt på första raden och kände oss så vuxna och sofistikerade.

 

Nu i helgen när jag var med familjen i Stockholm så passade vi på att se Jesus Christ Superstar, något jag och mamma pratat om att göra länge. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att den var stört bra! Som vanligt tyckte jag det var tråkigt med översatta texter men det visste jag ju att jag skulle tycka redan innan. Ola Salo var grym och Emil Nyström som spelade Judas var helt otrolig. Hur de gav allt en annan vinkel än man är van vid, ja det var obeskrivligt bra. Har du chansen, se den!