Min plats. Där jag får chansen att briljera med vilken fantastisk trevligt människa jag är. Det är här jag har mina stora ögonblick. På bussen. På bussen får jag chansen att ställa mig upp och ge min plats till en gammal tant som lyser upp när hon inser att dagens ungdom inte bara är förlorade själar trots allt. På bussen säger jag alltid glatt hej till busschauffören. (det bästa nyårslöfte jag någonsin haft. antagligen också det enda som jag har lyckats hålla) Ibland får jag ett glatt hej tillbaka. Ibland får jag ingenting. Men det är smällar man måste vara villig att ta för en bättre värld! På bussen spanar jag alltid ut genom fönstret. Ja, efter en sen liten stackare som dröjde lite för länge i sängen just denna morgon. Och jag blir alltid lika stolt över mig själv när jag ser en liten stackare, öppnar min mun och ropar på busschauffören att han ska stanna och vänta på den lilla stackaren. Och ingen blir gladare än jag när bussen nästan är framme vid sin slutdestination och busschaufförens röst strömmar ut ur högtalaren. "Jag hoppas att ni får en riktigt trevligt dag!"