Imorgon åker jag tillbaka till Örebro för att påbörja t3 och nollningen och för att bo själv igen och hänga med mina bästa och allt sånt. Jag har längtat efter detta sen jag kom hem från Bali. Alltså i lite mer än en månad (FAN va sick, har känts som typ tre månader!!!) Anyways så har jag märkt av den senaste veckan att jag är nervös för att åka tillbaka dit. Jag har försökt analysera mig själv, mina känslor och tankar och sånt, och kommit fram till slutsatsen att jag är rädd. Jag tycker detta är så jävla underligt för det är egentligen inget jag kan påstå att jag medvetet går runt och känner. Men det som skapar rädslan är troligtvis oron för att komma tillbaka till ett ställe där man har mått så bra, och sedan kanske inte må så bra som man kommer ihåg att man gjorde. Tänk om hela min tid i Örebro bara är något jag har kommit på för att förtränga hur hemskt jag egentligen tyckte att det var. Nej, så kan det ju inte vara. Men det är sånt jag tänker på iallafall. När jag tänker på att jag åker dit imorgon fördubblas pulsen tiofaltigt, klumpen i magen blir påtaglig och jag får svårt att andas. Men ja, tack för denhär sommaren livet, den har iallafall varit himla fin.